Jag är nog mer åt det "hårda" hållet, även om jag är ganska mjuk och snäll innerst inne

Jag är en hård mjukis

Jag är troligen den mjukaste och mest godtrogna på hela forumet. Den som gör minst oväsen ifrån sig också.

du är en riktig krambjörn du!

OK, jag gillar ju snubbar som Bronson brukade gestalta
o Exterminator-filmerna med Ginty är ju guld, inget
snack om saken. Skit ska skit ha, lixom. Ingen pardon!
Så, jag la min röst där.

Men, å andra sidan är vi skräcknördar egentligen o i själva
verket ena jävla mjukisar o töntar, men jag tycker vi är det
på ett bra sätt.

Våld o snask i filmer - inga problem.
Våld o snask i verkligheten tar jag av-
stånd ifrån däremot (särskilt om o när
oskyldiga drabbas). Punkt.

Jag skrev ju i den här tråden tidigare men kom på att jag inte direkt vidareutvecklade mitt svar direkt Tycker att jollis inlägg från 2005 på ett ganska bra sätt beskriver hur jag känner



I mina tonår hade jag den där perioden när jag kallade mig "misantrop" (utan att vara särskilt påläst, gjorde mest en snabb googling på ordet ) samt att jag bara lyssnade på "ond black-metal" Jag blir nog lite smårädd, men mest är det nog bara pinsamt. Herregud, jag klarar inte av att skada någon människa eller djur.

Ibland tycker jag att folk (som jävlas med mig, på allvar alltså) ska ha sig en riktig hurring (inte knytnävsmacka, men en fet utskällning) Men även i såna här fall händer det att jag får enormt dåligt samvete efteråt ("Tog jag inte lite väl mycket?")

Så jag har väl växt en del som person lyckligtvis Trott eller ej, men är det något på Youtube som får mig att gråta så är det typ söta klipp på kattungar (kan ju också vara att jag växte upp med katt i familjen) Jag är inte så engagerad i samhällsfrågor (mest för att jag inte har tid, pengar etc) Men visst Djurens rätt har jag skänkt pengar till ibland

Man kan ju vara lugn o misantrop (min grundsinställning, tills
det finns en verklig anledning att omvärdera arten i stort) sam-
tidigt, det ena behöver inte utesluta det andra. Bättre o uppskatta
nå'ra få individer (som verkligen förtjänar't) än o försöka gilla ett
större antal stolpskott, som man ändå aldrig kommer bli vän med.

Är i princip samma snubbe som jag var för länge se'n. Inte mycket
har förändrats härvidlag. Man har var't väldigt konsekvent, så o säga
(som med mitt stora skräckfilmsintresse).

Rent instinktivt känner jag för att gå emot dig, men jag antar att du (som äter veganskt & inte vill att människor ska behöva utsättas för våld IRL) ändå är öppen för att ge människor en ärlig första chans trots allt? Även om du inte helt är emot använda termen "misantrop"?

Jag kan hålla med om att det inte går att vara omtyckt av varenda nisse därute & ibland är det bättre att lägga tid & energi på de som ärligt uppskattar en för den man är. Men människor ska ju ändå ges chansen till att gott första intryck liksom

Ja, det finns trots allt en öppning för det bättre,
men mänskligheten har fortfarande en lång väg
o gå av allt o döma o man blir oftast bara besvik-
en. Ja, gång på gång. Har lixom inga som helst
illusioner. Alla är ju inte sviskon, men en väldigt
stor del är det, en tillräckligt stor del.

Mina husgudar är ju trots allt Fulci o HPL o det är
ingen slump! Lika barn leka bäst!